Finns det likheter när det gäller den debatt som fördes om datoriseringen 1980 och debatten som idag förs om Virtual Reality? Lars Håkansson – fil.kand i ekonomisk historia – reflekterar i denna artikel i senaste tidskriften Nio-Fem (nr 1, 2023) över hur en TCO-konferens om datorisering 1980 kan belysa dagens debatt.
TCO anordnade 1980 konferensen ”datorutvecklingen, styra eller styras” om hur facket borde ställa sig till datateknikens användning. Konferensen hölls cirka 30 år efter den första datorn tagits i bruk i Sverige 1948. Under den tiden hade datorer blivit allt kraftfullare, allt fler och påverkade allt fler människors vardag. I arbetslivet skedde kontakten med ”datorn” via ett tangentbord och en liten bildskärm, som bara kunde visa några rader text. En egen dator på skrivbordet blev vanligt först i slutet av 1980-talet. Produkter med en liten inbyggd dator började komma. Men de var fortfarande mycket exklusiva.
Fackförbund som LO och TCO var länge positiva till den nya tekniken. I alla fall så länge som rationaliseringarna innebar bättre arbetsförhållanden och höjd reallön. Men med svagare konjunktur under 1970-talet, såg man en större risk för minskad sysselsättning. Inom LO hade några fackföreningar under tidigt 1970-tal reagerat på datorisering. Ett exempel är DN och SvD, där grafikerna accepterade den nya tekniken. Men grafikerna krävde att de själva skulle utbildas i den nya tekniken. Istället för att bli arbetslösa. Några fack inom TCO, till exempel försäkringstjänstemän, var i stället för att fördröja den nya tekniken för att rädda sysselsättningen.
Teknikoptimismen från efterkrigstiden avtog alltmer från slutet av 1960-talet. Kritiska böcker från forskare som Hannes Alfvén och Joseph Weizenbaum, bidrog också till en mer avvaktande syn på teknikens fördelar. Det kom också rapporter om arbetsmiljön. Skyddsombud och arbetslivsforskare varnade för monotona, stillasittande, och utarmade jobb.
På senare år har användningen av Artificiell Intelligens, AI, debatterats. Nu är det mer programvaran, algoritmerna, som är i blickpunkten. Men även här finns datorer i bakgrunden. Liksom 1980 finns oron för arbetslöshet, utarmade jobb och frånvaron av mänsklig erfarenhet och omdöme. Vad kan då diskussionen om datorer 1980 säga oss om diskussionen om AI nu? Förmodligen en hel del.
Konferensen
Studiematerialet inför TCO-konferensen 1980 innehöll bland annat ett nedtecknat samtal mellan arbetslivsforskare, fackföreningsledare och arbetsgivare. Forskarna kom från det nybildade Arbetslivscentrum, som hade ambitionen att öka arbetstagarnas inflytande över arbetslivet. Fackliga företrädare från centralorganisationerna LO och TCO var närvarande. SACO deltog inte i samtalet. Inom akademikeryrkena sågs datoriseringen vid denna tid mer som en förbättring än en försämring av arbetsförhållandena. Men år 1980 började man se även negativa effekter inom vissa akademikeryrken. Arbetsgivarna representerades av SAF, datortillverkaren Datasaab och datakonsultföretaget Statskonsult.
Ämnet för samtalet var: Hur ska vi använda datakraften? Genom att läsa och analysera samtalet, får man en god bild av hur diskussionen om datoranvändning gick år 1980. Konferensmaterialet, inklusive samtalet, finns i TCOs arkiv hos TAM. De område som framför allt diskuterades under samtalet var: vilka risker fanns med att använda datorer i arbetslivet, hur skulle sysselsättningen och arbetsmiljön påverkas? Vilka yrken lämpade sig för datorisering? Vilka yrken var olämpliga att datorisera? I vilken utsträckning borde de anställda medverka i besluten om och hur datorer skulle användas. Var datorisering viktig för den svenska industrins konkurrenskraft?
Skilda åsikter eller samsyn?
De fackliga företrädarna och forskarna såg en ökad risk för arbetslöshet, i alla fall där datoriseringen gick fort. Arbetsgivarna, SAF och chefen för Datasaab, ansåg att den risken var liten. Datorisering skapade ju nya jobb. Arbetsgivarna menade att moderniseringen dessutom ökade produktiviteten. Sverige var en liten, konkurrensutsatt nation och måste hänga med i utvecklingen.
Både forskare och fack ansåg att inte alla arbeten borde datoriseras. Det gällde till exempel yrken där yrkesskickligheten inte kan överföras till ett dataprogram, så kallad ”tyst kunskap”. Begreppet nämns inte i samtalet, men den som argumenterar är Bo Göranzon, som myntade begreppet ”tyst kunskap”. Även i yrken med stor kundkontakt befarade man att kvalitén på kontakten mellan människor skulle försämras. Arbetsgivarna kunde tänka sig att undanta vissa yrken som inte var ”konkurrensutsatta”. Som exempel nämndes postverket. Visst kunde man kan välja sysselsättning före produktivitetsökning. Men detta var då ett politiskt beslut.
Alla deltagare var överens om att det är bra att de anställda är delaktiga i hur tekniken införs och används. Men man var inte överens om i vilken omfattning det kunde ske. De fackliga företrädarna ville helst komma in i projekten så tidigt som möjligt. Detta för att kunna påverka beslut redan på investeringsstadiet. Men detta krävde tid och kunskap. Det finns även en risk för att fackliga företrädare – av sina medlemmar – skulle ses som medansvariga för oönskade beslut. Arbetsgivarna ansåg att anställdas erfarenheter kunde leda till bättre produkter. Men det ansåg att det var svårt att komma in tidigt i projektet. Enligt deras uppfattning saknade Fackliga företrädare ofta både överblick och kunskaper.
Sammanfattning
Forskaren Hans de Geer analyserade datoriseringsdebatten i början av 1980-talet i sin bok ”Bättre eller sämre med datorer? Han såg två olika debattklimat som speglade hur arbetsgivare, anställda och andra intressenter såg på datorer och deras användning i arbetslivet. Det ena var ett klimat präglat av harmoni, det andra av konflikt. I det beskrivna samtalet kan man tydligt se hur synen på tekniken som sådan var präglat av harmoni. Det ansågsockså positivt med engagerade anställda.
I frågan om vilka verksamheter som borde datoriseras och vilka produkter med datorer som borde tillverkas var konfliktklimatet tydligare. Arbetsgivarna ansåg att det var marknaden, i förlängningen arbetsgivaren, som skulle bestämma. Forskarna betonade samhällsintresset, arbetsmiljön och resursanvändningen. Facket framhöll de anställdas inflytande och välbefinnande.
Men inom TCO och SACO fanns det skilda meningar om risken med datorer. Det framgår inte av samtalet, men väl av dokument i TCOs arkiv. Fackförbunden inom industrin, som SIF och CF, kritiserar att statstjänstemännens olika förbund på konferensen 1980 gett en så negativ bild av datoriseringen. Även mellan facken inom LO, till exempel mellan Metall och Kommunal, fanns denna spänning.
Datorer och AI
Att behandla debatten om AI i denna artikel är inte möjligt, men några exempel kan ges. Det talas om riskerna med tekniken. Man diskuterar också vem som ska bestämma i vilka verksamheter AI ska tillämpas och om arbeten kommer att försvinna eller förändras. Debatten en präglas av både harmoni och konflikt mellan intressenterna: användare, anställda och arbetsgivare.
En konferens om just AI i arbetslivet hölls år 2017 på Arbetets Museum. Arbetsgivare som Volvo talade om självstyrande bilar, anställda om robotar i äldrevården och i sjukvården. Mitt intryck av den konferensen var att mina egna erfarenheter av datorisering på 1980-talet stämde rätt väl med diskussionen om AI år 2017. Den intresserade kan hitta konferensrapporten på museets hemsida.
Den nutida debatten om AI har klara likheter med datoriseringsdebatten på 1970- och 1980-talen. Vissa problem löstes i samförstånd, eller efter protester. Information och förhandling enligt MBL skedde i ökande grad. Men maktförhållandena mellan arbetsgivare och anställda bestämde oftast hur det blev, och gör så även idag.
Av: Lars Håkansson. Civilingenjör KTH74 , fil kand. i ekonomisk historia. Håkansson har arbetat med datorisering på Datasaab och Ericsson, varit aktiv inom Civilingenjörsförbundet/Sveriges ingenjörer.