TAM-Arkiv har deltagit i en konferens ”Välfärd för vem?” Om arbetsvillkor inom omsorg och gig 6-7 oktober 2022. En intressant historiskt överblick om ”gigjobb förr och nu” gavs i ett föredrag av ekonomhistorikern Maths Isacson från Uppsala universitet. Isacson tog upp den engelske ekonomen Guy Standing som hävdar att det sedan 1970-talet vuxit fram en ny global klass. Detta hör – enligt Standing – ihop med företagens stigande vinstkrav. Standing har givit den ”nya farliga klassen” namnet ”prekariatet” (prekär=osäker+proletariat). Prekariatets främsta kännetecken är osäkra anställningar och arbetslöshet. Ett ökat antal – både arbetare och tjänstemän – går idag miste om utveckling och kompetensmöjligheter. De saknar yrkesidentitet, har otrygga inkomster och låg status (även om det finns betydande olikheter även inom denna grupp). Forskaren Guy Standing redovisar inga samlade siffror på prekariatets storlek, den nya ”klassen” är alltför olikartad. ”Prekariatet” inbegriper säsongsarbetare, tillfälligt anställda ungdomar, praktikanter och deltidsarbetande. Till dessa kategorier kommer obetald tjänstledighet, utkontraktering och utlokalisering samt rekrytering via bemanningsföretag. Vissa som hamnar i prekariatet har tidigare haft ett välbetalt yrke som de förlorat med konkurser, organisations- och teknikförändringar. Är då dagens tillfälliga anställningar med låga löner – gigjobb – något nytt? I föredraget hävdades det att de flexibla anställningarna som började dyka upp från och med 1970-talet var ett nytt fenomen som ”bar spår av det förflutna”. Isacson förde fram uppfattningen att de tillfälliga jobben var vanliga inom många branscher långt fram i tiden men att de minskade med välfärdssamhällets utbyggnad efter andra världskriget för att återkomma femtio år senare…
