Miranda Cox är doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Hon forskar om hur det gick till att lansera kontorslandskapet i Sverige.
Innovationen kontorslandskapet kom till Sverige från Västtyskland under 1960- och 1970-talen. Det var företaget Quickborner Team som spred detta runt om i världen.
─ I min forskning tittar jag på hur kontorsmiljöerna formgavs och vilka egenskaper i rummet som ansågs viktiga. Jag ser på problem man identifierade, hur man försökte lösa dessa och vilka konflikter som uppstod i kontorslandskapet, berättar Miranda Cox.
För henne var det ett enkelt beslut att forska om kontorslandskapet. Sedan länge har nämligen Miranda Cox intresserat sig för hur arbete organiseras. Med det stora genomslag som kontorslandskap har fått i Sverige är det ett viktigt ämne att undersöka. Kontorslandskapet är något som snudd på alla som arbetar eller har arbetat i ett sådant har tydliga åsikter om.
─ Kontorslandskapet är ett spännande exempel på hur många gamla sanningar kring produktivitet och arbetsmiljö kom att omkullkastas. I kontorslandskapet föreställde man sig att människor skulle arbeta på nya sätt ─ idéer som inte alltid införlivades som planerat.
Besök på TAM-Arkiv
Hur facket och de anställda uppfattat kontorslandskapet behövde Miranda Cox få tag på material om. Därför tog hon kontakt med TAM-Arkiv.
─ Jag fick hjälp med kontaktuppgifter till de som skulle godkänna mina ansökningar för att ta del av arkiven. Från att jag meddelade vilka volymer jag vill titta på gick det snabbt att få en plats i forskarsalen, säger Miranda Cox.
Hon konstaterar dock att eftersom hon letar material utifrån ämnet kontorslandskap, vilket är något det finns material om i många av arkiven på TAM-Arkiv är det, är det svårare för henne att finna material, jämfört med om hennes forskning skulle ha varit inriktad på material från något eller några få av fackförbunden vars arkiv finns på TAM-Arkiv.
Hennes helhetsintryck är att det har gått väldigt smidigt att besöka och ha kontakt med TAM-Arkiv.
Text: Lars Carlén