TAM-Arkiv ger ut böcker i en skriftserie. Föreliggande bok är den fjärde licentiatavhandlingen som publiceras. Vi har tidigare utgivit Finn Bergstrands arbete om Dacos tillkomsthistoria (nr 1, 2003), Sven-Erik Strands om de organisationssträvanden bland oetablerade akademiker som så småningom utmynnade i Sacos tillkomst (nr 5, 2014) och Rolf Holmérs om Sveriges Kommunaltjänstemannaförbunds uppkomst och första årtionden (nr 7, 2020). När vi nu presenterar Karl-Wilhelm Samuelsons historik över det organisationsarbete inom statstjänstemannagrupperna som kom att dela upp dem på TCO och SR – och LO – innebär det att var och en av de fyra huvudkategorierna – privatanställda, akademiker, kommunaltjänstemän och statstjänstemän – har fått sin monografi.
Denna bok behandlar organisationsarbetet bland statstjänstemännen, från de första ansatserna till personalföreningar under 1800-talets sista årtionden, över föreningsbildandets stora era strax efter sekelskiftet, till det komplicerade spel kring centralorganisationsfrågan som 1944 fick sin avslutning med det nya TCO:s tillkomst.
Boken tecknar de statliga personalorganisationernas första tidsskede med detaljskärpa och bredd, och öppnar med sina omfattande statistiska redovisningar för vidare analyser över tjänstevillkor och organisationsbenägenhet.
Dessa de yttre villkorens och organiseringens grundfakta bildar förutsättningarna och fonden till bokens andra huvudtema, nämligen den sekvens av försök till aggregering av de offentliganställda tjänstemannagrupperna i sam- och topporganisationer som slutligen utmynnade i den uppdelning mellan det nya TCO, SR och LO, som satt en än idag bestående prägel på den svenska arbetsmarknadens organisationskarta. Författaren påpekar här, att frånvaron av överenskommelse mellan Statstjänstemannanämnden å ena sidan och Statstjänarkartellen inom LO å den andra rörande fördelningen av statstjänstemannagrupperna, gjorde det möjligt för gamla T.C.O. att bygga upp en ställning på det statliga området som man från början saknat.
Boken får sin slutpunkt den 11 juni 1944, då nya TCO konstitueras.
Om å ena sidan Statstjänstemannanämnden (som sedermera kom att bli SR:s centrala grundarorganisation), och å andra sidan LO:s Statstjänarkartell hade haft ambitionen att dela upp statstjänstemannagrupperna mellan sig, vid en tid då gamla T.C.O. ännu inte hade knutit till sig mer än ett fåtal av dem, hade denna sistnämnda organisation förblivit huvudsakligen en organisation för kommunaltjänstemän, inklusive folkskollärarna. Man hade då kunnat få en situation där de lägre statstjänstemännen nästan utan spår försvann in i LO medan mellangrupperna gick upp i ett SR som ändå i stort sett behöll sin högerprägel. Sammanslagningen mellan gamla T.C.O. och Daco hade kunnat äga rum i alla fall, men det nya TCO hade blivit en väsentligt mindre organisation som, även om den fått ungefär samma politiska position, dock hade haft betydligt mindre tyngd som partner och ideologiproducent i det socialdemokratiska samhällsbygget.
Text: Lars-Erik Hansen