Idag är det ett fåtal hotell i Sverige som har en portier anställd bakom hotelldisken. Man säger inte heller portier längre, utan concierge. Men förr i tiden och fram till 1980-talet var en portier vanligt förekommande på de ”finare” hotellen i Sverige.
De svenska portiererna var de första i världen i sitt slag som gick samman och bildade en förening 1926, Svenska Hotell Portier Föreningen (SHPF). Delar av dess arkiv finns här på TAM-Arkiv. Det är på tiden att blåsa bort dammet och ta en titt i deras handlingar.
Ordet portier kommer från franskan och betyder portvakt. Det låter inte så märkvärdigt men portiererna var en yrkeskår som hade det yttersta ansvaret att representera sina arbetsgivare inför hotellgästerna. Det var även portierens uppgift att se till att allt fungerade inom företaget och vara i ständig kontakt med den övriga personalen. Portieren skulle vara en stor människokännare med en bred kunskap för att kunna stå till tjänst med så gott som allt hotellgästerna efterfrågade. Språkkunskap var ett måste och det fordrades personliga kvalifikationer såsom takt, intelligens, energi och goda nerver för att hjälpa både gäster och personal. Kort och gott var portieren spindeln i nätet som man alltid kunde lita på.
Den drivande kraften bakom grundandet av föreningen var Hilding Lidén som arbetade som portier på Grand Hotell i Stockholm. Första mötet 1926 hölls på Rådhusrestaurangen i Stockholm och det samlades 45 yrkesmän. Vid bildandet av föreningen var det en sammanslutning för Sveriges arbetande hotellportierer. Att organisera sig med likasinnade i olika föreningar blev allt vanligare under den här tiden. Tanken bakom hotellportierernas förening var att portiererna som arbetade utspridda i hela landet skulle få möjlighet att lära känna varandra och kunna ventilera sina problem samt utbyta erfarenheter. Föreningen ville skapa ett starkt kollegialt kontaktnät bland medlemmarna för att bistå varandra med råd och dåd. Dessutom var syftet att främja medlemmarnas sociala-, ekonomiska- och yrkesmässiga intressen. Vid den här tiden fanns inte det socialförsäkringsnät som finns idag, så föreningen startade ett antal fonder för att ekonomiskt kunna bistå medlemmar vid sjukdom eller andra nödsituationer. En av fonderna gav även medlemmarnas änkor och barn årligt understöd. Föreningen växte och 1930 var nästan alla Sveriges portierer anslutna till föreningen. 1930 fick föreningen sin första kvinnliga medlem. Fröken Lissi Jansson var portier på Kontoristföreningens Hotell i Göteborg. Där hade hon arbetat i 27 år. Kontakter med andra organisationer i restaurangbranschen, resebyråer och trafikföretag skapades för att företräda föreningens intressen.
Medlemstidningen Hotellportieren kom ut första gången 1930 men redan året efter bytte man namn till Portieren. På den tiden var de ett viktigt media att nå ut till alla medlemmar i landet. Redaktionen uppmanade medlemmarna att skicka in brev med information om deras görande och låtande för att sedan kunna förmedla detta till de andra medlemmarna genom tidningen. Medlemmarnas tankar och idéer om yrket ansågs värdefulla att sprida vidare och därigenom stödja kårandan.
Föreningen och dess medlemmar fick känna av de negativa följderna av depressionen och efter den kom några goda år som sedan andra världskriget satte stopp för. Men föreningen överlevde och kom att ha sina glansdagar på 1960- och 1970-talet.
Det kommer att skrivas mer om föreningen längre fram här på bloggen.
Text: Anette Hagström